Mallresning i Siljansnäs

När jag berättar om mallresningar för vänner runt om landet så blir responsen oftast ett stort frågetecken. Därför ska jag försöka beskriva hur en mallresning kan gå till.

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Under tiden som killarna fäller och gör i ordning mallan i skogen samlas övriga gäster på gården. Tjejerna är nu i full gång med att planera hur man ska lyckas bryta av toppen på mallan. Enligt traditionen kommer nämligen bruden att bli herre i huset om de lyckas, i annat fall blir det brudgummen. Killarna vill givetvis stoppa alla försök att bryta av toppen, samtidigt som deras uppgift är att resa mallan mot ett hus. Båda grupperna brukar lägga upp en strategi inför striden som ibland kan bli ganska hård. Tjejernas taktik kan t.ex. vara att springa som en murbräcka mot tallens topp och på så sätt ta sig förbi killarnas försvar. Killarna kan å andra sidan försöka hålla tallens topp så högt som möjligt, så att den blir svår att nå. Det förekommer också en del fula knep: Vid en mallresning i byn Alvik låstes tjejerna in i en lada medan killarna reste mallan – inte så populärt! Ibland kan striden bli lite väl tuff: I Backbyn fick en långväga gäst i finkläder en hink vatten över sig!

Det händer ibland att tjejerna lyckas bryta av mallans topp och då tvingas killarna resa mallan ändå, om den inte är alltför illa tilltygad. Jag har varit med om mallresningar där killarna inte accepterat nederlaget utan åkt ut i skogen och fällt en ny tall. Själva resningen av mallan går till ungefär som när man reser en majstång. Därefter börjar själva festen med kaffe, tårta osv. Mallan signalerar till bybor och besökande att ”här är det bröllop på gång” och den får stå kvar tills bröllopsfirandet är över.

Mallresningar hålls fortfarande i Siljansnäs men är inte lika vanliga som förr. Orsakerna är flera: många lämnar hembygden, man gifter sig på annat håll, det kan vara praktiskt svårt att ha mallresning om man bor i ett villaområde eller i lägenhet osv. Tyvärr hade jag och min fru ingen mallresning men vi har en mycket vacker malltavla på väggen som vi fick av våra vänner på bröllpsdagen!

Skriv gärna en kommentar och berätta om du har egna upplevelser från mallresningar!

Här är en länk till ett gammalt foto på en brudmalla i byn Alvik i Siljansnäs på 1910-talet.

Annonser

8 reaktioner på ”Mallresning i Siljansnäs

  1. Mallresningen sker enligt tradition efter gudstjänsten i kyrkan den första lysningsdagen. Jag tror att man har hållit på den traditionen ganska bra.

    Det vore intressant att få veta när de olika byarna hade mallresning senast, och hur ofta det förekommer i individuella byar. Sedan Geetha och jag gifte oss 1980 har det förekommit ett par gånger i Almo.

    För oss gjorde man ett undantag, eftersom vi gifte oss i Indien, och vi fick inte någon lysning i kyrkan. Men mallresning blev det i Almo, och kvinnorna lyckades slita av toppen. Så jag vet min underordnade ställning i familjen.

  2. Pingback: Mallresning och konsten att bli ”lokal kurbitsmålare” på distans | Bakelit

  3. Pingback: En annorlunda mallresning | Hjortronmyren – Ett blåbär bloggar

  4. Pingback: En sedvänja i Siljansnäs: Att fira Anders och Anna | Hjortronmyren – Ett blåbär bloggar

  5. Margareta Karonen

    Jag är leksing och har aldrig hört talas om seden med bråket om toppen. Hemikring reser man en björk på sommaren och en tall om det ska ske på vintern.En malltavla fästes på en stör och bands fast i toppen. Nu bor jag i Djura (Leksands kommun) och här vet jag att det restes två smala granar med topparna kvar. Ingen malltavla då.

    1. Traditionerna har nog varierat en hel del mellan olika socknar – ja till och med mellan olika byar. Just denna vecka (Juli 2017) blev jag extra glad när jag passerade genom byn Västra Björken i Siljansnäs. Minsann, där finns just nu en malla med malltavla i toppen, rest mot en husvägg. Det blivande bröllopsparets namn syns tydligt för alla som passerar. Så ännu lever traditionen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s