Igår var det val till Europaparlamentet och jag missade nästan att rösta. Efter en varm och härlig dag med Mors-dagsfirande kom jag på mitt misstag en timme innan vallokalen stängde. Jag kastade mig på cykeln och rullade iväg…
Att hitta till vallokalen var inga problem men sedan gällde det att hitta rätt ingång. Det fanns pilmarkeringar i flera riktningar och jag valde pilarna som pekade åt höger. Jodå, det verkade vara rätt. Sedan blev det värre. Nu stod jag inne i en skola med korridorer i alla riktningar. Jag chansade… Jodå, där framme stod det en kvinna och guidade in folk i ett rum med valbås. Valsedeln ner i kuvertet och sedan fram till ett bord där två allvarliga män satt. Jag fick vänta en stund på min tur, trots att jag var ensam ”kund”, för männen var fullt upptagna med att fingra på sina mobiltelefoner. Sedan inträffade det märkliga – jag saknades i vallängden. Efter en stunds smärtsam tystnad kom förklaringen: ”Du har gått till fel valdistrikt!” Aj då, tänkte jag, det blir visst ingen röstning för mig denna gång. Men jag oroade mig i onödan. Mitt valdistrikt låg nämligen i rummet intill, fem meter bort. Det skulle man tydligen känna till, några skyltar såg jag inte röken av. Ytterligare ett distrikt verkade finnas ännu längre in i korridoren.
Jag tänkte på EU:s berömda byråkrati och tanken slog mig att den nu gjort sitt intåg även här hemma. Till höstens riksdagsval ska jag föreslå att man snitslar en bana till vallokalen – eller varför inte en app med karta eller GPS-koordinater? Om man nu är så gammaldags att man faktiskt vill rösta på själva valdagen…
Hjortronmyren - Ett blåbär bloggar 